På spåret mellan Kolkata och New Delhi.

 Utanför fönstret passerar den indiska landsbygden förbi. Stora lummiga träd, åkrar och här och där små vita tempel. En vild påfågel stod i en glänta. Sådant tar andan ur mig, när jag hastigt såg upp ur boken, Spela med hela kroppen av Eva Nivbrant Wedin. Samtidigt som mannen mitt emot mig tar fram en gul plastflaska och häller en vätska i sin hand. Därefter tar han vätskan och våldsamt gnuggar in den i håret. En frän doft av senapsolja når min överkänsliga näsa. Som svensk och kanske pryd, finns det saker som jag anser man gör i ett badrum! Men indiska badrum är inte som svenska, så kanske hans handling egentligen är helt logisk?

 

Jag har läst boken, Spela med hela kroppen, ytligt flera gånger. Lite på uppmaning av författaren att man kan läsa kapitlen i den ordning man vill. Men nu har jag beslutat mig för att läsa den från pärm till pärm. Rubriken ” Sound before symbol” slår an en öm tå i mig. Mun Guru säger jämt att jag ska lära mig allt utan till och inte vara så beroende av mina anteckningsböcker.

-       Det man lärt sig av sin Guru glömmer man aldrig, säger han.

 

Men jag glömmer och skäms för att jag glömmer. Berätta en saga för mig och jag glömmer den aldrig.

 

Det där är en dålig vana säger han då han ser mig öva tablas med blicken i boken.

Trots att jag kan det jag spelar utantill, har jag svårt att sluta använda boken som stöd. Det är en frågeställning som jag ställt tidigare till musiklärare. Jag har svårt att höra det jag inte sett! T ex främmande namn, innan jag har sett dem skrivna har jag svårt att uppfatta dem och förstå vad jag hör. Samma med musik, jag behöver oftast se mina danskompositioner nedtecknade för att riktigt förstå dem. Nu tröstar jag mig med att läsa här i boken att upptill 90 % och t o m över det, av våra totala sinnesyttryck kommer från synen. Tidigare har jag tänkt att det kanske kommer från den musikundervisning jag är präglad på, att spela efter noter. I Indien spelar man efter gehör, härmar sin lärare och efter nedtecknade stavelsekombinationer som man förväntas lära sig utantill. Jag antar att det är en vana och en prägel, jag lagar aldrig mat efter recept medan andra läser dem slaviskt. För mig har Rytmik i min ungdom upplevts som något mossigt flummigt. När jag läser boken inser jag att det var kanske det här som jag borde sysslat med! Men ibland måste man leva livet först innan man förstår vad det var man borde gjort. Som att den gymnasielinje jag först kom in på men aldrig gick, har spökat resten av livet. Varför gick jag den inte! Och att den som jag började på men hoppade av, faktiskt var den som låg närmst den som jag är nu. Trots det, den jag gick gav mig massor! Men lite knäppt är det att utbilda sig till modist! Det är med stor tacksamhet som jag vet att jag som svensk har möjligheter att vandra kringelikrokigt på kunskapens förtrollade bana och att rytmik ör något jag kan ta till mig nu, när jag är hungrig! Det är en ynnest att vi i Sverige kan studera på högskola livet ut och det gratis.

 

Men rytmik, vilken fantastisk och välbeprövad metod som verkar ge ett stort utslag åt många håll. Jag greppar min bok och tåget rullar vidare någonstans mellan Kolkata och New Delhi.

I går när jag packade min väska och insåg hur tung den var och hur mycket jag ville ha med mig. Varav flera, flera anteckningsböcker med sånger, tablarytmer och danskompositioner.  Tänk om jag lyssnat på min Guru och sparat det i huvudet.

Så många fler kilo lättare min packning skulle bli!!!

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>