Ryggskott

Dag tre. Jag har fortfarande ont. Tappar jag fler saker nu eller är jag bara mer medveten nu när jag inte kan böja mig? Tappar plånboken. Försöker böja mig i 90 graders vinkel från höften likt en fickkniv. Tre centimeter kvar för att nå plånboken med fingertopparna. Ställer mig med benen isär fortfarande en centimeter kvar för att nå. Nära men inte nära nog. Byter taktik. Väljer att vika ihop mig som en häst eller likt en ko. I räta vinklar viker jag ihop mig och faller ihop på golvet med en duns. Inom mig tjuter varningslarmet av smärta. Det blinkar och tjuter, det känns som om min kropp likt en vodoodocka blir attackerad av knivar. Så ligger jag på golvet. Tar tag i plånboken. Mission completed. Slås av nästa insikt. Jag måste ställa mig upp igen!  Men hur? Det finns inget smärtfritt sätt. För att ta mig upp ur sängen tidigare samma dag hade jag rullat över kanten. Men nu ligger jag på golvet. Jag är fast. Här kommer jag få ligga tills någon finner mig likt en utdöd dinosarie. Så tänker jag, häst. Vecklar upp mig i motsatt riktning, så som jag vecklat mig ned till golvet.

Känner mig som toppen av mänskligutveckling när jag äntligen står upp igen. Skyndar mig iväg till jobbet. Inser att ryggskott, trots sin enorma smärta fortfarande är bättre än värkande knän eller fötter. Det gäller att bara hålla sig rak!

Dag fem, stånkar när jag ska sätta på mig strumpor. Det går, men det är inte smärtfritt. Besöker min naprapat som med fasthand knäcker och bräcker mig. Lycka att kunna böja sig och sätta på sig skorna utan värk. Hemma i köket kan jag inte låta bli att göra några grand battement, bara för att jag kan.

Bara för att det inte längre gör ont…

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>