Sex månader

Idag för sex månader lämnade jag Indien, för att komma tillbaka till Sverige. Som alltid längtade jag hem, för att här undra. Vad var det jag längtade efter? Bortsett från tvättstugan och mamma? Det sägs att det tar lika lång tid att komma hem som man har varit borta. Så det är ytterligare ett och ett halvt år kvar innan jag har landat på riktigt. Vem är jag då?

Det som mest tog andan ur mig var alla svartklädda människor. Svart, en färg som inte för så länge sedan var förbehållet för människor i sorg, avantgarder och poeter. Har alla i Sverige blivit poeter?

Jag saknar alla färger, saknar alla leenden och saknar en självklar plats för min dans och för mig. Några av mina bästa livshändelser har hänt under den här korta tiden och några av de hemskaste… Av livet kan man bara bli lovad två ting, att allt är föränderligt och i slutändan ska vi alla dö. Men fram till dess… fram till dess måste man leva på! Den här helgen har vi firat livet. Att livet i slutändan vinner över döden. Att kärleken är störst av allt. Ljuset är här, våren den med. Le och lev! Låt nästa påskfiras av att vi alla klär oss i de mest färgranna färger vi kan tänka oss. För livet är mer än svart och grått!

Att behålla glöden så långt borta, att hålla dansen vid liv och utveckla den och dess plats i Sverige. Är det värt det, eller är det bara fåfänga försök? Vad säger ni?

Sex månader, det känns som igår. Men om ett och ett halvt år är jag förhoppningsvis snart klar med min master. Det är den som nu håller mig här. Säg vad har förändrat sig då?

 

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>